Final Goodbye
Goooodbye , tooo you, me and my past,
nu har jag suttit och kollat på ett väldigt känslo laddat avsnitt av one tree hill, sista avsnittet säsong 4, jag tror jag spricker i tårar, för jag känner igen mig själv om 1 och lite mer en ett halv år ger jag mig i väg med min bästa kompis tack gode gud att jag slipper säga hejdå till dig, men måste lämna min barndom och mina föräldrar i sverige och fortsätta vägen till min dröm, men ibland kan man små tvecka, kan jag lämna allt bara så där? jag vet att när den dagen kommer ,. kommer jag gråta som aldrig för, visst det behöver inte betyda att jag inte kommer att se mina föräldara och mina kompisar, men det kommer inte vara samma känsla. det komemr vara jaaaag är här på besök, men samtidigt måste jag ge mig iväg , jag måste få leva och va den personen jag vill vara, mitt liv är inte här , mitt liv är i usa, tyvärr, men mina föräldrar lyckades göra samma sak lämna vänner och familj, för att starta deras nya liv, och här är jag idag, har välidigt bra liv, kan inte klaga, med tanken på vad som kunde hänt mig, krig som många mina släktingar var med om, jaa precis, ahha usch det låter som om jag ska flytta i morgon, men tiden går så fruktansvärt fort, man hinner inte blinka, förens det är ny dag månad, när man tänker tillbaka, till när man var yngre, där i 10 års åldern och hade hoppppp om allt, och tänkte , tänk när jag blir stor och går på gymnasiet? kan inte fatta huuuuuuuuur fruktansvärt fort tiden går, jag är 17 fyller 18 om några månader, 18 herrrrrrrrregud, asssså jag hänger inte med i svängarna längre, en fart som inte går att stoppa, jag är rätt säker på vad jag vill jobba med och vad jag ska göra med mitt liv, och det känns skönt att ha en slags plan att följa, 2009 står jag där med väskorna klara, och en dröm att följa, fast det är värt allt, allt gråt, allt att lämna bakom sig, för det måste finnas plats för nya minnen, right? usch önskar att jag kunde vara liten och bara göra vad jag vill, för dååå spelade det ingen roll om du gjorde fel, nu är det va vuxen . du måste ta eget ansvar, och maaaaaaaasssor, finns ingen återvändo, såååååå this is my final Goodbye tooo my Childhoood, yupp hurts,. but still gotta doo it,
GOODBYE,
fyyyyyyyy vilket starkt ord. hatar det ordet. det ordet borde ruttna någonstans, hejdå, goodbye, vad ska man med det till, bläää nuuu orkar jag inte skriva mer om det,
Gooodbye v
nu har jag suttit och kollat på ett väldigt känslo laddat avsnitt av one tree hill, sista avsnittet säsong 4, jag tror jag spricker i tårar, för jag känner igen mig själv om 1 och lite mer en ett halv år ger jag mig i väg med min bästa kompis tack gode gud att jag slipper säga hejdå till dig, men måste lämna min barndom och mina föräldrar i sverige och fortsätta vägen till min dröm, men ibland kan man små tvecka, kan jag lämna allt bara så där? jag vet att när den dagen kommer ,. kommer jag gråta som aldrig för, visst det behöver inte betyda att jag inte kommer att se mina föräldara och mina kompisar, men det kommer inte vara samma känsla. det komemr vara jaaaag är här på besök, men samtidigt måste jag ge mig iväg , jag måste få leva och va den personen jag vill vara, mitt liv är inte här , mitt liv är i usa, tyvärr, men mina föräldrar lyckades göra samma sak lämna vänner och familj, för att starta deras nya liv, och här är jag idag, har välidigt bra liv, kan inte klaga, med tanken på vad som kunde hänt mig, krig som många mina släktingar var med om, jaa precis, ahha usch det låter som om jag ska flytta i morgon, men tiden går så fruktansvärt fort, man hinner inte blinka, förens det är ny dag månad, när man tänker tillbaka, till när man var yngre, där i 10 års åldern och hade hoppppp om allt, och tänkte , tänk när jag blir stor och går på gymnasiet? kan inte fatta huuuuuuuuur fruktansvärt fort tiden går, jag är 17 fyller 18 om några månader, 18 herrrrrrrrregud, asssså jag hänger inte med i svängarna längre, en fart som inte går att stoppa, jag är rätt säker på vad jag vill jobba med och vad jag ska göra med mitt liv, och det känns skönt att ha en slags plan att följa, 2009 står jag där med väskorna klara, och en dröm att följa, fast det är värt allt, allt gråt, allt att lämna bakom sig, för det måste finnas plats för nya minnen, right? usch önskar att jag kunde vara liten och bara göra vad jag vill, för dååå spelade det ingen roll om du gjorde fel, nu är det va vuxen . du måste ta eget ansvar, och maaaaaaaasssor, finns ingen återvändo, såååååå this is my final Goodbye tooo my Childhoood, yupp hurts,. but still gotta doo it,
GOODBYE,
fyyyyyyyy vilket starkt ord. hatar det ordet. det ordet borde ruttna någonstans, hejdå, goodbye, vad ska man med det till, bläää nuuu orkar jag inte skriva mer om det,
Gooodbye
Kommentarer
Postat av: Camilla
Säg inte "goodbye" då, passar bättre med "See ya"
:-)
Trackback
