pocketfullofsunshine

Någonsin känt att man hoppas på för mycket ibland? att man
tror på det bästa fast man vet att det inte alls är det bästa?
men man låter sig luras av det? Det har jag, en miljontals gånger
men ger upp på saker och ting för att man tidigare varit med om det
och då har allt gått helt fel. Så att man tillslut känner att man
inte vill ge sig in på det igen? men är det inte bättre om man möter
sin räddsla så man kan komma förbi det kapitlelt i livet?
ibland gör vi inte det, vi känner oss tryga så länge vi inte låter
oss själva blir sårade på något sätt, men visst har
vi alla blivit sårade på något sätt. vilket på ett sätt är ganska
bra för om vi inte bli sårade av något, någon lär vi ju oss
aldrig av våra misstag och om vi inte gör det kommer vi fega
hela livet,

Att ta risker innebär mer än vad man anat,

så varför inte gå ut ta ett stort andetag och leva livet på det sätt vi vill
det sätt vi förtjärnar, am i right?

Hugs and kisses / Ermina